Lite bättre
Jag har dragit mig från att prata med Annie men igår fick det bli av, även om det tog en stund. Ändringar av MSN-status fick vara budbärare tills vi tog oss i kragen och skrev på riktigt. Det var helt otroligt befriande. Jag log, skrattade och grät - allt på en gång. Och i natt sov jag knepigt, fast helt otroligt bra. Ganska mycket känns knepigt fast bra... eller va? Life is strange.
Nu ska jag strax med med min träningsvärk ut på promenad. Jag hoppas knät håller och att jag inte börjar springa bara för att det går så långsamt att gå.
Nu ska jag strax med med min träningsvärk ut på promenad. Jag hoppas knät håller och att jag inte börjar springa bara för att det går så långsamt att gå.
Kommentarer
Postat av: A
smyger :)
Trackback
