Once you pop

När jag började töja mina öron tänkte jag inte töja så långt. Jag möttes av huff och puff och fnys när jag sa det. Mina vänner hävdade att när man väl börjat; då vill man fortsätta. Äsch sa jag.

Men nu sitter jag här, med ännu en storlek större på töjningen, i båda öronen. Doh. Samma sak gäller ju dessutom tatueringar. Jag har, som vissa av er vet, 5 nya planerade. Och i december har jag råd att börja med dem.

Känns ni igen problemen? Once you pop, you can't stop!



Kommentarer
Postat av: Myra

Jodå. Lovade ju mig själv att det fick räcka med en piercing i nyllet den här gången, ändå sitter jag och suktar efter en medusa för att matcha min septum. Suck.

2010-11-25 @ 23:01:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Om mig!

Jag är han, den unga mannen på bilden. Det här är min blogg. Läs den gärna.

RSS 2.0