I centrum

av ingenting.


Jag fortsätter göra små upptäckter om mig själv. Idag är jag emo. Man blir lite ställd när man märker att man inte är viktigast (längre). Den som söker kärlek hittar det inte men jag söker ju faktiskt inte kärlek. Jag söker tröst för min misslyckade kärlek. Det hittar man inte heller när man söker, man kommer inte framåt, man minns bara det som varit. Man gräver ner sig i den paranoia men lämnat. Varför ska jag alltid vilja ha det jag inte kan få?

Jag känner igen mig själv så ruggigt mycket från unefär 3 år sedan. Jag är inte lika ledsen men jag har samma frågor - vad ska jag göra, var ska jag göra det, vad är mitt syfte? Antar att det är en ganska vanligt fråga när man haft en tydlig funktion och inte längre har det.

Lita på magkänslan, den har oftast rätt.

Kommentarer
Postat av: Teresa

Det sög ju :(



Om jag ska vara sådär klämkäckt positiv så är det ju alltid bra att göra upptäckter hos sig själv.. även om det inte alltid är trevliga upptäckter så leder det alltid till något. Och varför vill man alltid ha det man inte kan få? jaa, folk i allmänhet är väl så att vi strävar efter drömbilder - det kanske är baksidan av att ha högsträvande visioner om livet (men framförallt har det ju sina fördelar vill jag påpeka!)



Även om man faktisk alltid förtjänar det bästa är det inte alltid så att det man tror är "det bästa" faktiskt är det man behöver. Ibland kanske "det bästa" och det man förtjänar är en smäll på käften av livet så att man vaknar upp ur sin vardagslunk, inte för att det är vidare roligt men det kan öppna nya insikter om en själv.



Alltså du hör ju! Jag borde skriva en såndär finna-dig-själv-bok :D

Mia Törnblom here I come :S (läskig!!!)

2011-02-19 @ 11:21:24
URL: http://velourvenus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Om mig!

Jag är han, den unga mannen på bilden. Det här är min blogg. Läs den gärna.

RSS 2.0